En ensam varg

Hararna började bli fler och fetare nu på våren. Mistral siktade in sig på en intet ont anande hare. Hon var bara några meter ifrån nu. Attacken kom bakifrån och så snabbt att haren inte hann reagera. Den sprattlade vilt mellan hennes tänder för att försöka komma loss, men skadade sig bara mer. Hon fortsatte bita tills haren hängde slappt i hennes mun. Honan tittade sig omkring och gick iväg till ett lite mer säkert ätställe. Hon var tunn, ja mager. Men under den tjocka pälsen syntes det knappt. Dessutom höll hon på att fälla så att det hela tiden fanns ett lager löst hår utanpå. Mistral la sig ner och åt upp hela haren, inklusive skinn och ben. En ilsken björn kom gående rakt mot henne. Den hade känt doften av blod. Den röt och ställde sig på bakbenen. Mistral hade ju inget byte kvar, så hon lämnade snabbt platsen och den besvikna björnen. Det blåste en lätt medvind, vilket gjorde att hon inte kunde känna de andra vargarnas dofter. Plötsligt kom hon ut mitt framför dem. Förvånat stannade hon. Det var två tikar och en hanne. Hon blev stel och lyfte svansen över rygglinjen. Vilka är ni? Frågade hon.

Athena var inte speciellt orolig över björnen. Som liten hade hon varit i en jättestor flock och tillsammans hade de fällt en björn ibland. Men nu var de bara tr.. Instinktivt vände hon sig om och såg en annan varg komma springande (Mistral). Herregud, i över ett år har jag vandrat utan att se en enda varg och nu finns de överallt tänkte hon och höjde svansen för att visa sin dominans. Hon var trött på meningslösa ordbyten. Det spelar väl ingen roll vilka vi är. Sa hon surt. Hon var ovan med all socialism och kände sig tvungen att bara springa något håll. Men då skulle hon vara ensam igen...

Devil suckade lätt åt tikarnas dominans mot varandra och tittade på de nya (Mistral), han höjde dominant svansen och nosade i luften vid tiken.
"Mitt namn är White Devil, och du är?"
Han blängde lätt på Athena och sedan mjukt mot den nya tiken, fast hans dominant viftade han lätt med svansen lycklig över att inte vara ensam mer.

[Off: Har ändrat lite info om henne, så ska försöka få det hela så att hon ändrar attityd nu Såg att hm, tror alla aktiva var hög/ledare i rangen ^^ Så bytte till mellanrang.]

Mistral sänkte svansen tills den nästan hängde rakt ner. Hon böjde undan huvudet som ett tecken på underkastelse. I ögonvrån tittade hon efter hur vargarna skulle reagera. Om detta var deras revir skulle de inte välkomna henne. Hennes enda hopp var att de var vandrande vargar och att de inte var fientligt inställda. Men de såg ut att både vara på vandring och ganska vänligt inställda. Det var två tikar och en hane. Hanen och den ena tiken var äldre än hon, och såg dominanta ut. Den andre tiken var mer i hennes egen ålder och verkade ha lägre rang än de två andra, precis som hon själv. Hanen började prata. Mistral tog det som ett tecken på att de ville vara vänner. Nyfiket tittade hon mot dem. Mitt namn är Mistral. Tillhör ni någon flock? Hon höjde svansen någon cm och viftade försiktigt lite på den. (Svansen är i has-höjd.)

Lugnt tittade han på de nya vargen och sedan dom andra, han sänkte svansen ännu en aning när hon gjorde det för att visa att han godkände henne och viftade även han mer nu på svansen. Vi tillhör olika flockar och möttes bara för ett tag sen svarade han lågmält, hans vita päls yrde i vinden som nu blåste upp och han kisade lätt.

Det blåser upp, det är nog bäst att vi tar skydd..Han gav var och en varsin blick innan han försvann i mörkret som nu hade blivit synligt, hans vita kropp syntes länge men döljdes efter ett tag utav mökret som omslöts sig likt en ridå.

Athena viftade svagt på svansen hon med. Osäker på vad hon skulle göra följde hon snabbt med den vita hanen in i mörkret. Det var egentligen inte meningen, det var snarare instinkten som förde henne vidare. Hon kände den svala kvällsvinden blåsa mot hennes päls och med den nya lukter. Mörkret gav henne energi. Hon sprang fram framför Devil, skällde en gång och sprang lite i förväg.

Mistral såg dem sakta försvinna in i mörkret. Hon gav den andre tiken (April) en snabb blick och sprang efter honan och hanen. Mistral kom snabbt ikapp dem och höll utkik efter något bra skydd. Det blåste ganska mycket nu. Hon gjorde dem uppmärksamma på ett potentiellt skydd, en djup grotta. Den var inte så hög och bred, men ganska djup. Mistral tassade dit och kollade att det gick bra att vara där inne. Precis när hon gick in började det regna. Vinden fick vattnet att bli som hagel, och Mistral skyndade sig in.

Han nickade mjukt till när Mistral visade grottan och han följde lugnt efter henne bort ifrån ovädret som härjade där utanför, väl inne skakade han på pälsen för att få bort vatten dropparna som hade lyckats träffa honom. Devil lade sig tyst ner och slickade förtstrött på ena tassen och frågade sedan, Vilken flock kommer du ifrån Mistral?

Han såg endast henne klara ögon och en siluett utav henne och tänkte då hur han såg ut i mörkret, antagligen syntes han ganska väl på grund utav hans klarvita päls och klara ögon. Han hade alltid varit udda i sin flock då det inte hade funnits en endaste som såg ut som honom, men han visste varför...Han var en varg ifrån kallare ställen och hade bara turen att födas här nere då hans moder var som dessa vargar, dock hade han aldrig träffat sin far men han visste på grund utav hans moders berättelser som liten att han var en polarvarg, vit som ny snön på morgonen.

Hon ruskade häftigt på sig för att bli av med lite väta. Sedan la hon sig ner på marken i en bekväm ställning. Jag kommer inte direkt från en flock, utan har vandrat ensam sedan jag lämnade min födelseflock. Och du själv då? Sa hon som svar på Devils fråga.
Hans vita päls fångade upp ljuset och fick det att se ut nästan som om han lyste i mörkret. Hastigt släppte hon ögonkontakten med de blå ögonen och tittade mot den äldre honan som gick in i grottan efter Devil. Skulle den andra yngre honan också komma? Det fanns gott om plats för de andra två att ligga i skydd. Mistral kastade en blick ut ur grottan. Stormen hade kommit ingång ordentligt nu. Det långa gräset låg platt på marken när det böjde sig för vinden. Hon undrade hur länge den skulle pågå.

Han tänkte länge på hennes svar och vände sedan blicken mot marken, min flock som jag var ledare över kastade ut mig tack vare en nykomling som sedan blev alfa. Fortfarande arg över detta morrade Devil tyst för sig själv men vände blicken mot öppningen, kommer April eller inte?
Frågande över detta reste hans sig lungt och kröp mot ingången, han blickade snabbt ut men drog häftigt in huvudet. Det blåste riktigt kallt och ordentligt så till och med de starkaste träden böjde sig en aning emot marken, vinden hade piskat till honom hårt i ansiktet och han blinkade häftigt med ögonen då det blåst rakt på honom.

Orolig för Aprils skull skällde han lätt till ut i den blåsande världen och gick besviken in igen när han inget svar fick utan bara ännu mer piskade och rivande i ansiktet utav vinden som nu var farligare än någonsin.