En ensam varg

Devil njöt utav solensstrålar som värmde honom och satte sig ner på den kalla marken, hans tassar var onda efter att ha vandrat mycket men han var nöjd, han var äntligen framme i dalen och det var här hans resa att hitta en flock skulle börja.

Han tittade ut mot den vackra dalen och skickade ut ett högt enträget yl som slutade i ett eko, Devil hade nyss blivit utkastad ifrån sin förra flock och hade nu vandrat till en dal där han hoppades skulle hitta andra vargar. Han satt där länge och äntade på ett svar på sitt yl men gav upp och gick där ifrån efter ett tag.

Plötsligt höjde hon på huvudet, den gråbruna varginnan. Plötsligt kunde man urskilja henne, för det hade man inte gjort i första hand för några sekunder sedan. Hennes pälsfärg smälte in i omgivningen, gräset var lika gråbrunt som hennes päls, ännu hade det nya vårgräset inte kommit upp, ingenting hade iochförsig börjat gro än, förutom några små träd.
Tikens ögon däremot, de lyste klart. Men de var nyöppnade, yrvakna. För April hade faktiskt legat och halvslummrat då hon väckts av ett präktigt ylande, inte så långt bort ifrån. Hon kände lukten, nästan stickande i nosen. Först rynkade hon bara på nosen, sedan kom en högljudd nysning. Dessutom fnös hon några gånger efteråt, hon var inte så van vid varglukt, verkade det som. Ändå var det inte otroligt länge sedan hon hade levt i flock.
Sakta reste hon sig upp och ruskade på sig, det flög en hel del vinterpäls runtom henne, för nu började hon äntligen byta päls. Sedan började hon spana omkring sig, för nu ville hon se var vargen som förorsakat ylandet befann sig. En hanne var det, det hade hon kunnat höra på ylet.

Snart fick hon syn på en liten, vit prick i horisonten. Hon förstod att det var den vargen som ylat. April stod stilla och bara såg bort mot honom, den vita gestalten som såg rätt kraftig ut i sig.

Devil såg den lilla tiken en bit bort och tvärstannade, han tittade länge på henne och bestämde sig för att närma sig. Han travade lätt och ledigt med en viss vaksamthet men stannade några meter bort, Devil höjde dominant på svansen och märkte direkt att denna tik var yngre än honom och frågade mjukt "Har du en flock?"

Han vita päls var skitig efter mycket vandrande och han var blodig efter att ha ätit, men han vackra ögon granskade frågande tiken och han slickade sig trött om munnen.

Den unga, gråbruna varginnan tittade tveksamt och smått oroligt på den annalkande, vita, äldre hannen. Han rörde sig målmedvetet(?) mot henne för att slutligen stanna inte så långt ifrån henne. April granskade hans vita päls som delvis var lerig och smutsig samt blodig, inte så vackert direkt, men han hade vandrat och det syntes. Tiken var först lite rädd, men blev snabbt självsäker igen då hannen visade dominans mot henne, svanshållningen skvallrade mycket. De bärnstensgula ögonena fylldes av förakt och även hennes svans steg en bit, inte dominerande men hon visade att hon inte var den som vek undan för minsta lilla, hon heller.

Vid hannens fråga tvekade hon lite, skulle hon ljuga eller säga ärligt? Förtvivlan var den känsla som översvallade henne då hon tänkte på sina tidigare flockar, hon saknade flocklivet något otroligt, April var ett klart exempel på flockberoende vargar. Med en suck trängde hon undan denna bitande, ätande känsla och såg på hanvargen.
"Nej, jag har ingen flock just nu," svarade hon kort och gott medan hon betraktade honom. Hon lade märke till att han hade rätt så vackra ögon. Dessutom verkade han vara rätt så vältränad och i god kondition.

Han granskade tiken länge och sade inget mer på ett tag och satt bara där och tittade på henne, men efter ett tag satte han sig upp och gick förbi henne och lade sig under ett stort träd. Han numera smutsigt vita päls var matt och ful efter brist på tid att omhändertas och han slickade sig förstrött på tassar och de ställen han nådde, då och då blickade han mot henne och sade, Så länge du inte försöker med nåt gör jag inte det.

Devil satte sig upp och genomborrade henne med blicken, han var större och starkare så det var nog inte han som backade om det vart slagsmål men han var inte ute efter det utan ville bara hitta nån att skapa flock med.

(Läs Athenas info först :3)

Hjortens liv släcktes av varghonans starka käkar. Hungrigt åt hon så mycket hon orkade av den taniga hjorten. Efter en tuff vinter var inte bytesdjuren fetare än så. Det som blev över var noggrant skrapade ben och sega bitar. Hon var sedan tvungen att fortsätta sin resa och gav sig av. Hon hade ingen aning vart hon var på väg eller riktigt säker på vad hon letade efter heller. Trots sitt starka behov av sällskap hade hon alltid varit tveksam sedan mötet med Devon. Hon vadade över en bäck och lämnade ett blodspår från hennes käkar efter sig. Blöt, - dock ren gick hon upp på andra sidan stranden och ruskade av det värsta vattnet. Så svagt att hon nästan hon trodde att hon inbillade sig hörde hon en kraftig ylning i fjärran. Utan att tänka flög en ljus klar ylning ut ur hennes strupe. Utan att tänka började hon snabbt springa i den riktningen.

Den gråbruna varginnan följde den vita, smutsiga hannen med blicken och gäspade. Han verkade lite underlig, egentligen, men inte farlig. Tiken blinkade långsamt, nästan lite sömnigt. Sedan tittade hon på honom igen, han hade lagt sig under det ända trädet i närheten. (?) Hon själv stod kvar och väntade, tyst och självsäkert. Hon flyttade tass lite nu och då, hon hade inget att säga förrän han uttalade sig. Även om hon längtade efter en flock var hon inte deprimerad, inte nära heller.

Hon såg kritiskt på den äldre och troligtvis mycket erfarnare hannen. Han verkade mena att allt stod på henne. Inombords stönade hon, sedan ruskade hon på sig. Den vita hannen var kanske lite väl närgången, April flyttade sig lite längre bort och satte sig sedan, så att hon hade god sikt över honom.

Plötsligt ekade ett ljust yl genom luften. Den unga varginnan flög upp och spanade sig storögt omkring. Det var helt klart en tik som hade ylat, ingen hanne denhär gången. Snart fick hon syn på en grå prick som närmade sig fort.

OFF: Var vi inte på en grässlätt, eller har jag missuppfattat? s:

Off: Jo, Hurså?

Med sina skarpa blå ögon skymtade hon en brun och en vit varg i fjärran. Hon tvekade lite men fortsatte. När hon kom närmre saktade hon ner farten. Vinden tilltog och hennes vackra päls reste sig upp. Hon stannade när hon var en liten bit ifrån. Den bruna såg ut som en hona och den vita som en hane. Hon var inte säker på hur hon skulle fortsätta men hade svansen svagt höjd för att lätt markera att hon inte var underlägsen.

OFF: Menade snarare åt Devil (:

April tyckte direkt bättre om denna hona än vad hon tyckte om den vita hannen. Hennes bärnstensfärgade ögon glittrade av glädje då hon tog ett par steg närmare den gråa honvargen som visade sin underlägsenhet helt tydligt - så som en varg ska göra. Något som man lade märkte till direkt på henne var hennes utmärkta, klara, blåa ögon. Förundrat tittade den unga honvargen på dessa ögon, aldrig hade hon sett dess like. Hon ruskade lite på sig och var förvånad över att den annalkande honan hade så stor päls, hon såg kraftig och maffig ut. Några hundradelssekunder senare förstod hon att det var blåsten. Ungtiken satte ut svansen i en neutral ställning, varken dominerande eller underlägsen. Hon stod så att hon kunde kika på hannen i ögonvrån, men rakt mot den gråa honan som närmade sig.

Athena var själv ganska ung men såg snabbt att tiken framför henne var yngre. Hon misstänkte att det inte skulle bli slagsmål men var ganska duktig i det ifall det skulle inträffa. Hon hade fortfarande svansen lite högt då hon var en hona av den mer dominanta varianten. Hon tog några steg fram och vädrade lite i luften som en hälsning. "Vad heter du?" Frågade hon och kikade in i de unga, gula ögonen.

När han hörde de nylande vargen ställde han sig kvickt upp och spanade mot den grå pricken som sakta närmade sig och visades vara en vargtik, Devil tittade oblygt på honans vackra blå ögon men lät den andra tiken svara på hennes fråga.
Han travade fram mot vargarna och hade en dominant ställning men var vänligt sinnad och lugn, Devil satte sig ner och tittade med ett roligt uttryck på de två tikarna.

April förflyttade sig olustigt åt sidan, kände sig lite underlig till hanvargen. De bärnstensgula ögonena blickade oroligt på honom innan hon fäste dem vid den gråa, litet äldre honvargen istället. Hennes öron spetsades då hon lyssnade till den ljusa rösten för att sedanfälla dem tillbaka igen.
" Jag heter April," sade varginnan och såg milt på de andra, fortfarande både orolig och osäker, mest på de andra, äldre, vargarna, men också på sig själv. Hennes självförtroende hade rubbats något.

Off: Athena är nog 3-4 år ngt ;3

Athena kände sig också lite olustig av hanen och höjde svansen lite till. Hon vände sig tillbaka till April och studerade de gula ögonen. "Mitt namn är Athena" Sa hon och tittade sedan hanen i ögonen men en fast, säker blick.

Utan att bli frågad steg han tyst fram och nickade märbart mot den nya tiken och sade, Mitt namn är White Devil och jag är inte farlig om inte du är det tillbaka. Han slickade sig lugnt om munnen och viftade lite på svansen men hade en skärpa i slutet av meningen, han iakttog dem båda och spanade sedan mot omgivningen så att ingen skulle attackera dem, hans vita päls lyste i solen och han njöt utav värmen den utstrålade.

"Inte jag häller". SVarade hon på hanens fråga och sträckte på sig för att visa upp sig. Hennes kropp var välmusklad men en aningen mager dock. Hon tittade på hanen med sina blå, lätt gråa ögon och slickade sig själv om munnen.

OFF: Mitt senaste inlägg blev lite roddigt. Syftade på att Athena var litet äldre än April (:

Varginnan satte säg ner och betraktade de andra, nästan lite skamset. Hennes personlighet växlade något otroligt ibland, hon hade lite humörväxlingar... Tikens bärnstensögon pendlade mellan den gråa tiken med de underliga, vackra ögonen och den underligt vita hannen. Snart lugnade hon ner sig något, vande sig vid de andra medan hon uppfattade vad de pratade och signalerade till varandra som genom ett töcken. Solen blev bara starkare och starkare, April började känna sig trött och hon gäspade stort innan hon såg tillbaka på de andra, nu vaknare, piggare och lugnare på samma gång. ' Jag behandlar er som ni behandlar mig, med respekt eller utan. ' Genast när hon hade sagt detta tittade hon bort, för första gången ångrade hon sig att hon hade öppnat munnen, aldrig tidigare hade hon skämts över sina ord. Hon hade alltid stått på sig. Snart ruskade hon ändå på huvudet och tittade upp, försökte vinna tillbaka stoltheten och lyckades. Varginnan tittade upp och såg lugnt på de andra, undrade om de tänkte svara på hennes litet dumma utrbristande eller inte.

Athena tog ingen större notis om Aprils lilla misstag. Hon hade i hennes ålder också gjort bort sig. Stel av vandring sträckte hon på sig och gäspade slött. Varken Devil eller April gjorde något hot för tillfället så det var inte nödvändigt att stressa upp sig eller få dom att göra något dumt i onödan.

Devil tittade lugnt på de två honorna men brydde sig inte så speciellt om att den yngre gjorde bort sig, han sniffade lugnt i luften och fick vittring på ett mindre byte, en hare på grund av lukten.
Han gick sakta i riktning mot lukten och fick efter ett tag syn på den feta haren som låg och tryckte i gräset, sakta smög han fram och attackerade den kvickt med ett hårt tag om nacken.
Haren ryckte till en gång innan den död dinglade i den Devils stora käft, han gick tillbaka till tikarna och lade sig en bit medans han lungt började äta utav den feta haren.

Han morrade inte men gav dem båda varnande blickar innan han lämnade kvar det hade inte hade orkat äta, Devil lade sig trött under ett träd och började rengöra sig ifrån allt blod som hade hamnat på honom.

April följde den vita hannen med blicken då han tog den feta haren, mycket skickligt fångade han den, underligt att haren inte hade märkt honom... Men sådant bekymrade inte varginnan, utan hon gav White Devil längtande blickar medan han tuggade i sig av haren. Han signalerade tydligt att den var hans, så hon reste sig inte ens för att ta en del av de, utan satt kvar och bara tittade, hon lämnade inte haren med blicken för en sekund heller. April var inte extremt hungrig men det var såklart frestande när det låg en hare några meter ifrån henne, som sakta blev bortäten. Slutligen lämnade Devil haren, han hade visst ätit tillräckligt, och gick bort till trädet. Ändå vågade April inte kasta sig över det återstående av bytet, hon visste inte om den var ämnad åt henne eller Athena, hon gissade på att den var Athenas då den gråa tiken var äldre än henne själv. Längtansfullt såg hon på haren innan hon slet blicken från den, gäspade och lade sig ner.

Athena var inte hungrig efter hjorten hon nyligen hade slukat och gjorde ett litet tecken på att den yngre vargen skulle kunna ta den. Själv var hon lite osäker på vad hon skulle göra och reste sig upp. Hon hade ingen anledning att stanna så hon började sakta gå där ifrån. Om de ville vara med henne fick de lov att springa ikapp.

April gav den andra tiken en tacksam blick, viftade hastigt på svansen och kastade sig sedan över resterna av haren. Hon tuggade hastigt av köttet från benen, njöt av den starka, färska smaken av harkött. Mycket kött fanns det dock inte kvar, så snart fick tiken lägga sig ner och tugga på benen istället. Då märkte hon att den gråa tiken var påväg bort. Hon släppte benet och gläfste smått, lite hundaktigt nästan, tog tag i det största benet och flög sedan upp och började 'trava' efter Athena. April saktade av efter en bit och gick ungefär fem meter bakom medan hon småtuggade på benet. Sedan tappade hon plötsligt greppet om det och orkade inte stanna för att ta upp det, hon var mätt.

"Vart ska du?" frågade April lite smått nyfiket av den gråe. Hon undrade i bakhuvudet om hannen följt efter, men tänkte inte destumer på det.

Devil såg att de två tikarna försvann och rädd som han var över att bli lämnad ensam travade han efter dem, han gläffste hundlikt till och sprang förbi dem så att han näst intill snuddade honorna som lugnt gick på. Han stannade sedan av och tittade på dem med en busig glimt i ögonen, hans vita svans viftade häftigt innan han vände sig om och fortsatte gå i en obestämd rikting.

"Jag vet inte" Blev Athenas svar och började smått trava. Hanen kom efterspringande och en liten stund trodde hon att han skulle följa med. Men han gick sedan iväg. Osäker på vad hon ville eller vart hon skulle stannade hon. Hennes blå ögon cirkulerade kring området. Hon kände sig splittrad och sökte anledningar till att göra olika alternativ.

April gick upp jämsides med den gråa honan och tittade efter White Devil. Hon undrade vad de skulle göra. Ingen av dem var hungrig, trodde hon i varje fall, så vad fanns det att göra egentligen? Varginnan svepte med blicken över landskapet och fäste den på Athena igen. Hon tänkte nästan ställa någon fråga, men ångrade sig, hon hade ingenting att fråga trots att hon var full i frågor.

Devil travade sakta ifrån de två honorna och bestämde sig för att skapa ett revir när han hörde ett lågt brummande, han spetsade sina triangelformade öron mot ljudet och pep förskräckt till när en björn klev fram ur busksnåren. Han backade sakta bakåt med öronen vinklade osäkert bakåt, utav hans erfarenhet med björnar var detta inte ett gott omen och björnen bekräftade detta genom att slå mot honom med en utav sina enorma ramar.

Devil väjde och sprang så snabbt benen bar honom tillbaka mot de två tikarna, han var där på noll tid och flåsade fram att dom var tvunga att gå bort härifrån då en björn kommer, han intog en ledares bestämdhet och tittade skarpt mot det två vargarna framför honom.